RESEARCH

KONSTNÄRLIGT UTFORSKANDE MED TRÄD

Under snart fyra år har jag genom min koreografiska praktik gjort ett utforskande arbete med träd. Min forskning började i det praktiska och först efter 1,5 år började jag ta reda på mer om träd. I samtal och intervjuer med ekologer, biologer och jägmästare fick jag till mig spännande och för mig ny information om träd. Jag skrev om informationen till ett manus som sedan har fått utvecklas genom de dansföreställningar som jag skapat utifrån mitt utforskande arbete.

I september 2023 fick jag kontakt med forskaren Bruno Moulia, som jobbar på INRAE i Clermont-Ferrand, Frankrike. Ett av Moulias forskningsområden är trädens bio-mekanik. Våra samtal har handlat om att vi båda har närmat oss trädens rörelse från våra discipliner men våra resultat är i mångt och mycket desamma. Som ett exempel så har jag upplevt att jag hittat ett träds egen svängning genom ett fysiskt och praktiskt arbete och Moulia har genom sitt arbetssätt och instrument mätt upp att varje träd har sin egen unika svängning. Den konstnärliga respektive naturvetenskapliga forskningen kopplas samman och stöttar varandra.

Min egen konstnärliga forskning med träd resulterade i bland annat början på ett nytt rörelse-språk, en närmre och mer somatisk koppling till träden som ett sätt att "lära känna" dem samt flera interaktiva moment där publiken bjuds in till att sensoriskt och genom kroppen uppleva träden. Läs mer om min konstnärliga forskning med träd nedan.

TREES, BODIES, ELASTICITY

2020-22 gick jag Masterprogrammet CPA i scenisk gestaltning på Högskolan för scen och musik i Göteborg. Mitt masterprojekt, som rörde sig inom en posthumanistisk kontext, var ett koreografiskt djuplodat undersökande av träd där jag sensoriskt och somatiskt utforskade trädens komplexa rörelser och elasticitet överfört till den mänskliga kroppen.

Genom omfattande fältarbeten undersökte jag vad för koreografiskt material som genererades ur ett varande med träd och om jag genom detta arbete kunde skapa en fördjupad och mer jämlik relation till träden. Begrepp som resilience, antropomorfism, dwelling, ecocentrism bidrog till undersökandet.

Jag fann en väg genom trädens elasticitet, in i min egen kropps elasticitet. Vissa begrepp förkroppsligades i mig och jag tog med dem in i ett nytt koreografiskt material; Elasticitet -gunga, recoil, vrida; Dwelling – stanna kvar i ett praktiskt varande; Softening – ett mjuknande, fysiskt, mentalt.

Resultatet blev dels att ett nytt rörelse- och formspråk började utvecklas för mig, med en annan typ av frasering, uttryck och inkännande kvalitet. Dels titeln på projektet; Softening, som var vad jag själv gjorde kroppsligen och mentalt, mjuknade i relationen till träd. Titeln är även en uppmaning om en möjlig väg framåt och som ett upprop för träden och naturen i den rådande klimatkrisen.

I masterprojektet gick jag efter 1,5 år av fältarbete, in i studio och fortsatte arbeta med träden som minne i min kropp. Där och då landade jag i min kropp och dess påverkan av varandet med träd. Jag utforskade fysikaliteter såsom elasticitet, gungande, recoil, vridande, twitching och en slags oregelbunden regelbundenhet. Det nya rörelsespråket och systemet tog form. Ett system som kroppsligen integrerar fascia, trädens elasticitet och rörelse samt begreppet resiliens.

En central rörelse är gungandet. Jag gungar, jag är elastisk. Jag gungar tills jag blir buren av min egen kropp. Var börjar och slutar gungandet mellan mig och trädet. Trädet har en egen gungnings-frekvens, som överförs till mig. Jag undersöker min egen gungnings-frekvens i min kropp. Hur transporteras den? Hur och hur länge behöver jag gunga för att rörelsen ska överföras till en annan mänsklig kropp?

Min examens-föreställning var en omslutande interaktiv videoinstallation där natur, teknik och kropp möttes. Uppsatsen finns publicerad på Göteborgs Universitet.

Läs den här: Softening – a choreographic exploration with trees

VARFÖR TRÄD?
Idag är det ännu viktigare än förut att vi mjuknar i vår relation till naturen, och upplever oss som en del av den - att andas, känna och långsamt mjukna. Jag har under samtal stärkts av biologer och ekologer om vikten av att arbeta konstnärligt med just detta, att bjuda in till en fysisk sensorisk upplevelse och till ett kännande. De pratar om att vi människor har mycket mental kunskap, men den behöver förankras och beröras genom kroppen. Att konsten kan skapa engagemang och väcka empati mellan olika arter.

I den tid vi lever i kan jag inte släppa träden, inte släppa nödvändigheten av att jag med min konst kan bidra till nya perspektiv, nya relationer till just träd. I hopp om att kanske kunna förändra balansen mellan mer-än-människa och människa och kanske komma något närmare en upplevelse av att, precis som ni beskriver, hänga samman med och vara en del av naturen och känna ett värdskap för vår planet.

Jag önskar sätta fokus på träd, bjuda in till trädens fascinerande värld och kanske så ett frö av en fördjupad relation till och uppmärksamhet på just träden. Att genom dans, rörelse och en egen kroppslig upplevelse av träden och dess rörelse kunna förändra sin egen uppfattning om träden, låta sig påverkas av dem.

For now; A SHORT SUMMARY IN ENGLISH:

Keywords: Trees, Choreography, Dance, Eco Art, Embodiment, Resilience, Reconnect, Ecosomatic

The purpose of this project is to explore how to connect with nature through an embodied work, understood through a choreographic practice. It seeks to investigate what movements and materials can be generated from a choreographic work with trees. This was made through practice-based research, outdoors in nature and in the studio, using fascia-focused training, attentive walking, and explorative work through tactile and kinesthetic senses.

Three performances/presentations have been made as part of this empirical work, where dwelling, connection, ecocentrism and embodiment, are essential aspects in relation to nature and trees. The work has resulted in the development of a new way of moving and points towards a new movement system influenced by the elasticity of the trees. The title, Softening, is both a result of my project and a call for action as a pathway towards a sustainable world.